Idag, den 21 juni, är det Internationella möjlighetsdagen. Det är en dag som utmärkt lämpar sig för skisser och experiment, drömmar med extra allt (som, och detta påminner jag mig själv om, inte bara mäts på höjden och bredden utan också på djupet). Och kartor. Och misstag, motsatsöversättningar och friskt vågat.

Och paradigmskiften. Tidigare idag snubblade jag över ett stycke text som handlar om glädjen i att ha haft fel. Det kommer ur Gryning över Kalahari av Lasse Berg och det är författaren som intervjuar Phillip Tobias, professor emeritus i anatomi och mänsklig biologi vid University of the Witwatersrand i Johannesburg. Såhär står det:

Nu inför intervjun tänder han på alla cylindrar när jag i förbigående nämner hur omvälvande det var för mig att inse att jag hade haft fel i grundläggande avseenden. Det gäller vad jag för med än trettio år sedan skrev i ett helt annat ämne, nämligen Asiens framtid. Och att denna nya insikt faktiskt skänkte mig ren lycka, inte minst eftersom den bevisade att jag trots min framskridna ålder ändå lyckats tänka en ny tanke.
 - Javisst! Det är ju precis så det är, det har jag alltid hävdat! ropar han och flyger upp ur stolen. Det finns inget roligare än att komma på att man haft fel så att man kan utveckla sitt tänkande Det tror jag är grunden för den allra bästa vetenskapen, att ha förmågan att med öppna ögon fråga sig om det kanske ändå trots allt inte kan vara tvärtom. … Ett paradigmskifte är en underbar sak, spännande och hälsosamt. I mitt eget fall är det detta som gjort att jag kunnat hålla mig ung. (s 17)

Det ska jag ta med i mitt firande idag, glädjen över min förmåga att tänka nya tankar. Och över att jag har personer i mitt liv som gör det tänkandet så himla roligt.

Glad möjlighet, mina vänner!