När jag nyligen skulle berätta för en person om den här bloggen, och sa att den handlar om visionärt tänkande, möttes jag av oförstående ögonbryn, rynkor, hmm, näe. Visionärt tänkande? Men kort därefter sken vederbörande upp: “Jaha! Positivt tänkande!” Och jag ville svara: “Nej! Det är precis det som det inte handlar om!” Men hur skulle jag förklara det?

Nu tänkte jag i alla fall göra ett försök. För ju mer jag har tänkt på saken desto angelägnare känns det.

Som jag ser det representerar positivt tänkande föreställningen om Det Halvfulla Glaset. Positivt tänkande är att spetsa öronen för det fina kråksången, det är att se livet från den ljusa sidan (när huset brinner ner behöver jag i alla fall inte frysa!) och det är att gilla läget. Positivt tänkande är en fräsch attityd. Och alltihop är upp till mig som enskild person. Det är jag själv som försätter mig i negativa tankebanor, de har ingen strukturell kontext, och det är bara jag själv som kan ta mig ur dem. Klasar av nyliberal ideologi hänger i den här termen, positivt tänkande.

Visionärt tänkande, däremot, öppnar för möjligheten att glaset inte bara kan vara halvfullt utan riktigt flödar över, och att det kan byta form och innehåll. Och det bästa av allt: Vi kan skippa glaset! Vi kan ta till helt andra bilder, tänka utifrån helt nya premisser. Visionärt tänkande är storslaget, hejdundrande och extra allt.
   Dessutom kan det visionära tänkandet ta steget bortom en personlig attitydsförändring, och i stället omfatta kollektivet, oss alla, hela tillvaron. Det är att, med Wendy Browns ord, säga “Jag vill detta för oss”, i stället för att endast fokusera den egna personen, mitt privata ansvar, den egna misären respektive lyckan. Visionärt tänkande lyfter blicken och tar in större sammanhang.

Där det positiva tänkandet är försöket att arbeta upp en glädje kring Det Som Egentligen Lämnar En Del Övrigt Att Önska, är det visionära tänkandet gränslöst. Det stannar inte inom det inhängnade området, det aktar sig inte för smuts under naglarna och hål på byxorna. Visionärt tänkande klättrar, svingar sig, rusar, ramlar, snubblar och misslyckas och försöker igen och sätter penseln mot himlen. Det visionära tänkandet är en inbjudan till något storslaget, till en fullständig förändring av den inslagna kursen. Det visionära tänkandet gillar inte läget, det visionära tänkandet nöjer sig inte.

Med detta inte sagt att det positiva tänkandet saknar värde. Förmågan att gilla läget är oerhört viktig, särskilt på ett personligt plan, det kan inte förnekas – men positivt tänkande ska inte sätta gränserna för tanken om en betydligt, fullständigt, omvälvande annorlunda tillvaro för oss alla. Det ska inte ställa sig i vägen för en dröm om någonting som är bättre än ett halvfullt glas.