“Det skulle inte fanns några bilar överhuvudtaget i innerstaden”, sa en av kompis till mig idag när vi var på väg hem från jobbet på våra cyklar. “Tänk om det var så! Då kunde man göra gatan smalare och ha grönområden på sidorna”, sa han.
   ”Det kan jag inte ens föreställa mig”, svarade jag. Men precis då insåg jag att jag kunde det. Bilarna försvann och det blev med ens mycket tystare.

Det första jag kommer att tänka på är ett citat som, när man tänker efter, faktiskt rör hela skaparprocessen:

Do something.
Do something to it.
Do something else to it.
Jasper Johns

Allting måste börja någonstans och har man väl börjat kan man reagera på det som finns, lägga till, dra ifrån, justera. Och sen göra samma sak i nästa steg. Och så har man plötsligt kommit igång!

Det andra jag tänker på är experiment som princip. Den enskilt största fördelen med det här sättet att närma sig en uppgift på, är att det inte kan inte misslyckas. Ett experiment får nämligen bara ett resultat. “Jag gör såhär och ser vad som händer.” Alltid händer det något. Och jag har friheten att inte värdera resultatet. Det blev som det blev bara. Jag kan välja att vara intresserad av hur det blev i stället för att berömma eller gräma mig. Att experimentera är en förutsättningslös verksamhet. Och i och med det ligger fokus mer på själva görandet, upplevelsen, på att vara med om det som händer, i stället för på det förväntade målet.

Och nu ska jag vara med om den här bloggen. Jag ska inte vara så rädd för att börja.